blev hjälplöst förälskad
obeskrivligt tagen
som om jag låg ner på marken och blev slagen
betraktade ditt hår
när det fångades av vinden
som att svimma på en bergstopp utav svindeln
sen den stunden satt jag fast i ett nät förtrollad och bunden
tappade hjärtat i knät
kunde inte tänka logiskt eller sunt
och för varje sekund som du inte fanns där blev det tungt

en kärlek så varm utan den vilket öde
från vinter till vår
sen sommar till höst
trots att tiden vart svår så gav kärleken tröst
hjärtan som slår
vi står där vi står
minns det som igår
första gången du log
som om jag snubblade pladask
på marken och bara dog